tinizs

Jag ligger och gråter. Måste få skriva av mig. Mina tankar bara snurrar. Varför ska jag behöva må så här över ditt val? Jag saknar jag hatar jag älskar jag tänker på dig mycket av min tid. Aldrig har jag kunnat ha så många känslor för någon. Någon som jag känner inte vet vem det är. Någon jag knappt minns, men ändå saknar hela tiden. Jag känner mig hela tiden övergiven och kan inte förstå hur man kan lämna folk kvar på denna jorden med så mycket känslor. Alla ska försvinna någon gång. Men att lämna folk kvar på detta sätt lämnar djupare sår än en normal död. Jag fick aldrig lära känna dig. Det känns som alla som var i din närhet kände dig. Men jag, jag minns inget nästan. Hur känns det att sakna något eller någon man inte vet vem det är ? Det känns som jag blivit berövad min del av historia. Du missar allt. Allt jag är stolt över. Allt jag åstadkommit. Allt jag är stolt över. Och ändå är det jag som gråter. Det är inte rättvist. Dessa känslor går över men dom återkommer alltid. Jag önskar att över jag fick ha en pappa och att Alvin och den andra lillen fick ha en morfar. Du finns med alltid. Jag söker inget medlidande jag söker bara svar på tankarna som alltid får snurra i mitt huvud.