Nu va det längesen
ja vad ska jag säga. dagarna går så snabbt. Och dom få lugna timmarna vi har här hemma spenderar jag antingen i tystnaden och njuter eller med min man när han är hemma. Alvin är en riktig goding och charmar allt och alla han mött. Måste säga att mina barn är det bästa som har hänt mig. Mina barn och min man.
Mycket har hänt här, allt för mycket. Men har ingen lust att skriva ut det här för det blir så fel då och misstolkas, och smakas på in i minsta ord och sedan förs vidare i en annan version. Synd att barnen blir lidande pga att vissa är tjurskalliga och ej kan inse när dom har fel eller gör fel. Tycker något som det är brist på är att folk inte går tillbaka och lyssnar igenom en gång till vad som egentligen sagts och sedan tar sig en funderare om det är å stor grej. Mycket som snurra och kan inte skriva mer om detta här för då får man fantamig skit för det med även om det inte är jag som skitit i det blå skåpet.
Nää nog om detta. Mattis är en riktig goding. Han "pratar" skrattar men är väääääääällldigt närhetsberoende, vilket kan bli jobbigt när Alvin behöver sin tid. Men det går bättre och bättre. Alvin kan sitta och hålla Mattis i handen när dom sitter i vagnen. Och försöker klappa fint på han (när vi ser på haha) Men sen kommer kvällarna elr gryningen börja ju bli van men då slåår skriket in! Koolliiiik delux. Början var hemskt. Nu börjar jag bli rätt van men andra blir nog mer chockade att ett barn verkligen kan skrika så mycket så länge. Han slummrar skriker slummrar skriker. Sen är han ju känd här som tuttMattis, Men pågrund av stress så har mjölken nästan försvunnit helt, eller sanningen är nog mer pga allt som hänt förra helgen....... Men kämpar på med att det ska komma igång igen, försöker hitta "lugnet" i mig själv vilket inte är det lättaste då dom jag känt längst vet hur det är med mitt lugn, alltid i farten, Vill gärna inte sitta still allt för länge. Men vill ju verkligen amma denna gången såå kämpar kämpar kämpar. Gillar den närheten det ger mig och jag blir faktiskt lugnare av det och det behövs. Ja vad händer mer, snart semestedax, lääängtar. Då blir det att träffa gamla vänner och bekanta och bara njuta av att vara en familj! Sen nu i veckan (6 juni) har tommy och jag massa att fira. 6 år tillsammans 5 år i huset och 2 år som gifta. Jo förresten gossarna har varit jätte sjuka denna veckan. Men nu börjar dom bli bättre. Fick in mitt i natten och inhalera den lilla, trodde han skulle dö, har nog inte varit så rädd på länge, sist jag var så rädd var nog när jag trodde Tommy skulle dö när ambulansen fick hämta honom. Näää vaknade av att jag kände på mig att något inte stämde. Tittade ner i bebisens säng och såg hur han försökte allt vad han kunde att andas. Ryckte upp honom och slog han i ryggen och lutade han framåt och då började han hota slem. Upp med Alvin efter att jag ringt Tommy som jobbade och dividera hur vi skulle göra med Alvin, om vi skulle ringa hans farmor. Sen kom vi fram till att försöka få tag i Emma som bor så nära. Som tur va svarade hon och som alltid så ställde hon upp. HELT underbar människa och litar på henne till 1000 annars hade jag inte lämnat min skatt i deras händer! Oj evigt tacksam till henne och hennes man! Kom in med Mattis och han fick inhalera. Han blev inte bättre tycker jag. Men vatten är den bästa slemlösaren så jag ger honom vatten mellan matningar och nässpray i form av koksaltlösning så nu börjar det släppa. Sen fick jag avlastning i helgen av Farmor och farfar hjälpte Tommy med staketet så nu har jag laddat batterierna igen! (farmor och farfar är tommys mamma och pappa inte min farmor och farfar.) Nää nu ska jag titta tv sen sova.
Mycket har hänt här, allt för mycket. Men har ingen lust att skriva ut det här för det blir så fel då och misstolkas, och smakas på in i minsta ord och sedan förs vidare i en annan version. Synd att barnen blir lidande pga att vissa är tjurskalliga och ej kan inse när dom har fel eller gör fel. Tycker något som det är brist på är att folk inte går tillbaka och lyssnar igenom en gång till vad som egentligen sagts och sedan tar sig en funderare om det är å stor grej. Mycket som snurra och kan inte skriva mer om detta här för då får man fantamig skit för det med även om det inte är jag som skitit i det blå skåpet.
Nää nog om detta. Mattis är en riktig goding. Han "pratar" skrattar men är väääääääällldigt närhetsberoende, vilket kan bli jobbigt när Alvin behöver sin tid. Men det går bättre och bättre. Alvin kan sitta och hålla Mattis i handen när dom sitter i vagnen. Och försöker klappa fint på han (när vi ser på haha) Men sen kommer kvällarna elr gryningen börja ju bli van men då slåår skriket in! Koolliiiik delux. Början var hemskt. Nu börjar jag bli rätt van men andra blir nog mer chockade att ett barn verkligen kan skrika så mycket så länge. Han slummrar skriker slummrar skriker. Sen är han ju känd här som tuttMattis, Men pågrund av stress så har mjölken nästan försvunnit helt, eller sanningen är nog mer pga allt som hänt förra helgen....... Men kämpar på med att det ska komma igång igen, försöker hitta "lugnet" i mig själv vilket inte är det lättaste då dom jag känt längst vet hur det är med mitt lugn, alltid i farten, Vill gärna inte sitta still allt för länge. Men vill ju verkligen amma denna gången såå kämpar kämpar kämpar. Gillar den närheten det ger mig och jag blir faktiskt lugnare av det och det behövs. Ja vad händer mer, snart semestedax, lääängtar. Då blir det att träffa gamla vänner och bekanta och bara njuta av att vara en familj! Sen nu i veckan (6 juni) har tommy och jag massa att fira. 6 år tillsammans 5 år i huset och 2 år som gifta. Jo förresten gossarna har varit jätte sjuka denna veckan. Men nu börjar dom bli bättre. Fick in mitt i natten och inhalera den lilla, trodde han skulle dö, har nog inte varit så rädd på länge, sist jag var så rädd var nog när jag trodde Tommy skulle dö när ambulansen fick hämta honom. Näää vaknade av att jag kände på mig att något inte stämde. Tittade ner i bebisens säng och såg hur han försökte allt vad han kunde att andas. Ryckte upp honom och slog han i ryggen och lutade han framåt och då började han hota slem. Upp med Alvin efter att jag ringt Tommy som jobbade och dividera hur vi skulle göra med Alvin, om vi skulle ringa hans farmor. Sen kom vi fram till att försöka få tag i Emma som bor så nära. Som tur va svarade hon och som alltid så ställde hon upp. HELT underbar människa och litar på henne till 1000 annars hade jag inte lämnat min skatt i deras händer! Oj evigt tacksam till henne och hennes man! Kom in med Mattis och han fick inhalera. Han blev inte bättre tycker jag. Men vatten är den bästa slemlösaren så jag ger honom vatten mellan matningar och nässpray i form av koksaltlösning så nu börjar det släppa. Sen fick jag avlastning i helgen av Farmor och farfar hjälpte Tommy med staketet så nu har jag laddat batterierna igen! (farmor och farfar är tommys mamma och pappa inte min farmor och farfar.) Nää nu ska jag titta tv sen sova.
Kommentarer
Trackback
