början
Ja då är vi 3 barnsföräldrar.
Det startade med att jag hade pinvärkar 3 veckor innan jag födde.
Dålig/ingen sömn då jag har hade värkar hela nätterna. Efter ett antal gånger på förlossningen i tron om att det satt fart med även mätbara värkar varannan minut. Så blev jag hemskickad och dagen innan bebis kom så var jag så utmattad att jag sa till att nu måste jag stanna kvar för jag orkar inte mer. Då ser dom att oj du har ju bara haft pinvärkar och utmattning dom har inte gjort mer än att du öppnat dig 1 cm på 3 veckor. Jo men grattis
Fick bricanyl som avstannar värkarna och morfin till att sova. Efter 5 timmars sömn där inne så kunde jag ej sova mer. Väl hemskickad igen dagen efter (onsdag) Så tilltog värkarna igen då tröttnade jag och ringde än en gång till bm för att försöka få en tid till läkare. Tillslut gick hon med på det efter att jag röt ifrån (har bett henne om en läkartid i 1 veckas tid och nu hade jag ju ändå gått över tiden) vi fick tid till den 9/10 kl 10:30 väk där så sa jag till läkaren. Jag hade velat gå tiden ut och starta av mig själv men efter att jag men jag vill inte bli utmattad en gång till för att sedan inte kunna föda för att jag inte orkar.
hon sa att klart vi hjälper dig och så gjorde hon en undersökning. Då hade jag öppnat mig 3 cm dvs denna gången hade jag ej pinvärkar. Väl inne och dom skulle ta fosterhinnan (vid12) så kollade dom mig igen då var jag öppen 5 cm. När fosterhinnan togs så började denna molande värken tillta. Jag bad att få slippa värkstimulerade dropp och försöka sköta det själv och hade knappt ont (va nog van efter att ha haft pinnärkar så länge) nåväl vid 14 ville dom undersöka igen för att få sätta dropp. Då hade jag öppnat mig till 7 cm fick fortsätta utan bara vi lovade att trycka på kl direkt om jag började känna något för detta kunde gå väldigt snabbt sa dom och tyckte inte riktigt om att jag knappt kände av att jag öppnade mig.
15:30 tiden smällde det till och jag behövde lustgas för att klara mig igen va då öppen 8-9 cm 15:45 bad jag om morfin (får ej ta eda bedövning pga ryggop).
15:50 skriker jag att han kommer nu. Dom hinner inte få upp sängen på två krystvärkar är den (lille) ute och jag va lättad och lycklig precis som det ska vara. Det räcker att låta kroppen sköta jobbet vilket jag ville pröva och det gick hur bra som helst att försöka slappna av under värkarb och försöka slappna av när dom är på väg ut så sköter kroppen tryckandet själv.
bebis kom 15:53 och var 56 lång och vägde 4725g
Han va lite skakig för han hade lågt blodsocker så fick bli matad och kvicknade till därefter.
Nu som 3 barnsföräldrar har vi en underbar liten Wilmer som är nöjd med det mesta. 2 söner som har krupp och haft hosta i över 2 veckor en pappa som är helt slut efter alla vakennätter med dom. En mamma som åkt på magsår och med är trött för bebisen ej får tillräcklig medmat troligen för utmattningen innan så produceras mjölken saktare och han blir inte riktigt nöjd. Men vi kämpar på och har underbara vänner som hjälpt oss och även en underbar farmor till barnen som hjälpt oss mer än hon troligen förstår samtidigt som vi kämpar oss igenom denna enormt tuffa period som känns oändlig. Vi som bara ville bli en familj nu. Tufft för både Alvin Mattis och oss. Så därav har vi ej haft mycket ork över till annat än alla sjukhusbesök (ungefär ett om dagen) och försöka få sömnen och försök att få i mig mat (svårt när jag går ont varje gång jag äter eller dricker något) nä nu tog pappa barnen till att gå hjäled kruppen och Wilmer sover så nu ska jag med sova lite innan sotaren kommer och sen kommer bvc hit på hembesök!
Det startade med att jag hade pinvärkar 3 veckor innan jag födde.
Dålig/ingen sömn då jag har hade värkar hela nätterna. Efter ett antal gånger på förlossningen i tron om att det satt fart med även mätbara värkar varannan minut. Så blev jag hemskickad och dagen innan bebis kom så var jag så utmattad att jag sa till att nu måste jag stanna kvar för jag orkar inte mer. Då ser dom att oj du har ju bara haft pinvärkar och utmattning dom har inte gjort mer än att du öppnat dig 1 cm på 3 veckor. Jo men grattis
Fick bricanyl som avstannar värkarna och morfin till att sova. Efter 5 timmars sömn där inne så kunde jag ej sova mer. Väl hemskickad igen dagen efter (onsdag) Så tilltog värkarna igen då tröttnade jag och ringde än en gång till bm för att försöka få en tid till läkare. Tillslut gick hon med på det efter att jag röt ifrån (har bett henne om en läkartid i 1 veckas tid och nu hade jag ju ändå gått över tiden) vi fick tid till den 9/10 kl 10:30 väk där så sa jag till läkaren. Jag hade velat gå tiden ut och starta av mig själv men efter att jag men jag vill inte bli utmattad en gång till för att sedan inte kunna föda för att jag inte orkar.
hon sa att klart vi hjälper dig och så gjorde hon en undersökning. Då hade jag öppnat mig 3 cm dvs denna gången hade jag ej pinvärkar. Väl inne och dom skulle ta fosterhinnan (vid12) så kollade dom mig igen då var jag öppen 5 cm. När fosterhinnan togs så började denna molande värken tillta. Jag bad att få slippa värkstimulerade dropp och försöka sköta det själv och hade knappt ont (va nog van efter att ha haft pinnärkar så länge) nåväl vid 14 ville dom undersöka igen för att få sätta dropp. Då hade jag öppnat mig till 7 cm fick fortsätta utan bara vi lovade att trycka på kl direkt om jag började känna något för detta kunde gå väldigt snabbt sa dom och tyckte inte riktigt om att jag knappt kände av att jag öppnade mig.
15:30 tiden smällde det till och jag behövde lustgas för att klara mig igen va då öppen 8-9 cm 15:45 bad jag om morfin (får ej ta eda bedövning pga ryggop).
15:50 skriker jag att han kommer nu. Dom hinner inte få upp sängen på två krystvärkar är den (lille) ute och jag va lättad och lycklig precis som det ska vara. Det räcker att låta kroppen sköta jobbet vilket jag ville pröva och det gick hur bra som helst att försöka slappna av under värkarb och försöka slappna av när dom är på väg ut så sköter kroppen tryckandet själv.
bebis kom 15:53 och var 56 lång och vägde 4725g
Han va lite skakig för han hade lågt blodsocker så fick bli matad och kvicknade till därefter.
Nu som 3 barnsföräldrar har vi en underbar liten Wilmer som är nöjd med det mesta. 2 söner som har krupp och haft hosta i över 2 veckor en pappa som är helt slut efter alla vakennätter med dom. En mamma som åkt på magsår och med är trött för bebisen ej får tillräcklig medmat troligen för utmattningen innan så produceras mjölken saktare och han blir inte riktigt nöjd. Men vi kämpar på och har underbara vänner som hjälpt oss och även en underbar farmor till barnen som hjälpt oss mer än hon troligen förstår samtidigt som vi kämpar oss igenom denna enormt tuffa period som känns oändlig. Vi som bara ville bli en familj nu. Tufft för både Alvin Mattis och oss. Så därav har vi ej haft mycket ork över till annat än alla sjukhusbesök (ungefär ett om dagen) och försöka få sömnen och försök att få i mig mat (svårt när jag går ont varje gång jag äter eller dricker något) nä nu tog pappa barnen till att gå hjäled kruppen och Wilmer sover så nu ska jag med sova lite innan sotaren kommer och sen kommer bvc hit på hembesök!
blää
Precis som alla mina andra förlossningar så har jag blivit förkyld nu innan. Blää det är ingen höjdare att vara höggravid, förkyld och ha pojke som är grinig för sina tänder. Trött som bara den men kan inte somna. Nä fy ja jag klagar men just nu är det sämsta tillfället att bli sjuk på. Och ovanpå allt är det detta valet med som får vuxna att bli barn och det tycks aldrig ta slut. Tycker detta har nog varit ett av dom värsta valåren. Och bara gnäll över allt och alla har sin åsikt som enbart stämmer och folk klankas ner och klankar ner och tycker sig ha rätt att säga och skriva saker om både politiker och andra folk. Blää.
Jaja det går väl över när allt normaliseras men detta är ju heltokigt. Nää nu är jag även grinig får lägga till det på min lista. 17 dagar kvar till beräknad bf. Jag får se framemot det i ställe.
Jaja det går väl över när allt normaliseras men detta är ju heltokigt. Nää nu är jag även grinig får lägga till det på min lista. 17 dagar kvar till beräknad bf. Jag får se framemot det i ställe.
nedräkning
Ja snart är det dax mindre än 40 dagar.
Just nu längtar jag för värken kommer varjedag nu flera gånger om dagen. Lever på värktabletter. Foglossning i all ära men att ha det både i svanken och mest i blygbenet är ju helt galet. Nu har jag rört mig för mycket och det slutar med att jag inte kan lyfta benen när jag går för det gör så fruktansvärt ont i blygbenet då. Så kan lyfta benen ett par cm upp så jag kan flytta fötterna. Sover inte mycket och blir gnällig och grinig på Tommy framförallt som får allt över sig och när dagen är slut för barnen är även jag helt slut även fast Tommy tar typ allt med dom. Nä nu va det min tur att gnälla här på cyberspace. Vet ni vad. Än mer skrämmande är att det bara är ett par vänner som vet detta för resten bryr sig inte om att fråga eller träffa en längre. Får väl säga som det är att ni som finns där är guldvärda även er som ger mig lite energi när det är som gråast.
Tiden går
33+2 v34. DVS 46 dagar kvar.
Tiden går snabbt. Var hos bm förra veckan.
Bebisen är STOR. Jodå det känner jag och bebis ligger på översta sf linjen. v33 som jag var i då så va måttet 33.
Nåväl ska se nästa gång. BM vill nog inte erkänna att hon troligen har en bebis som är större än hon mätte på ul. Men får väl vara på henne igen om ett TUL. Tungt är det, och bebis trycker mot lunger och revbenen.
Men dom andra två är det fint. Dom är busiga och har börjat bråka så in i!!
Dom har alltid varit rätt snälla mot varandra men nu retar dom sig på varandra.
Båda börjar ju dagis den 2 september, så bebis får hålla sig kvar tills dom är inskolade hoppas jag.
Sen har vi haft Sandra och Moa här i några dagar. Jag och Sandra blev barnfria och tog oss till ullared och vankade runt som ankor. :-P
Sen har vi ju varit hos Barnens farmor och farfar på gotland i en vecka. Där va fint har ju aldrig varit där innan. Vi hittade våra egna guldkorn där som kan behövas ses igen.
Fick även träffat barnens nya lilla kusin Jane, dom kom inom här hela fam. falkerup, och hälsade på vägen hem från sthlm. Blev lite grillad korv och pommes i den 5 stjärniga resturangen böket ;-)
Nä nu vet jag inte vad jag ska skriva mer.
mindre än 10v kvar
Vissa dagar känns det som bebisen kommer vänär som helst. Hoppas barnen hinner börja gå på dagis innan. Har ju inskolning 2 september med båda gossarna. Sommaren är varm pch kan säga att vara gravid över sommaren kommer aldrig hända igen. Fy fasen. Ska vi ha ett barn till sen så blir eet april unge :-D idag håller jag på att tvätta dom sista kuddfodralen till soffan. Nu är den fräsch igen och hoppas vi slipper få en kräkbebis till. 3av3 är väl inte så stor chans väl? foglossning delux men snart har jag en godisbit i min famn. Nu börjar jag gå ner i vikt iatället för upp. Hoppas det håller i sig. Har ju visseligen bara gått upp 5kg denna graviditeten och är ju i v30. Pojkarna gick jag ju upp massa massa.
Nä vad händer annars, mycket grilla med vänner ikväll med Malin och Benna bada kanske med i vår fina öjasjön. Sen kommer ju sandra och moa nästnästa vecka och veckan efter där ska vi ju träffa barnens farmor och farfar. Sen får jag nog ner till min familj u skåne en dag för då har väl barnens kusin tittat ut hoopas jag :-) Har ju själv inte så mycket tid sen att åka eller ork. Får la hoppas man själv får besök när man inte kan bege sig någonstans. Nu längtar jag/vi efter knytet.
Buzzador för friday night chicken
Ja nu har jag blivit buzzador för friday night chicken.
Jag har som buzzador blivit erbjuden att testa en ny produkt som friday night chicken från dafgård.
Den va ett enkelt tillval som man bara stoppade in i ugnen sen va den klart. Och vi hade pastasallad kvar från dagen innan som passade sig perfekt till kycklingen!
Ungarna älskade kycklingen, jag själv hade nog velat ha lite mer smak. Men kycklingen var saftig och god!
Skickar ut lite bilder så kan ni testa själva när ni har idetorka och behöver en smidig lätt middag (20-25 min i ugnen)
Jag har som buzzador blivit erbjuden att testa en ny produkt som friday night chicken från dafgård.
Den va ett enkelt tillval som man bara stoppade in i ugnen sen va den klart. Och vi hade pastasallad kvar från dagen innan som passade sig perfekt till kycklingen!
Ungarna älskade kycklingen, jag själv hade nog velat ha lite mer smak. Men kycklingen var saftig och god!
Skickar ut lite bilder så kan ni testa själva när ni har idetorka och behöver en smidig lätt middag (20-25 min i ugnen)
Saknad
Är bara tvungen att skriva. Idag saknar jag pappa. Eller nu. Något oerhört mycket. Dessa dagar kommer ibland . Skulle bara vilja krama honom just nu just i denna sekund. Den känslan är jobbig. Vet att den är över igen tidsnog. Men just för studen är det itroligt jobbigt att vilja något så mycket och veta att man aldrig kommer kunna göra det igen. Jag saknar dig inte bara för i natt. Inte bara för idag. Utan i hela mitt liv.
NUSÅ!!!
Nu va det riktigt längesen.
Mattis är redan 7 månader. Jag känner inte riktigt för att dela med mig om allt på facebook. Vill ju inte bli en av dessa "tråkiga" som skriver ut om alla framsteg. Men här inne. Detta är ju mitt.
Allt går framåt. Alvin och Mattis älskar varandra. Mattis avgudar sin storebror. Springer till han (i gåstol) när han ser honom på morgonen. Han är en gosig liten kille som lär sig väldigt snabbt.
Har försökt få Alvin att härma ett lejon med RAAAAAWWW Men slutar med att Alvin och Mattis morrar mot varandra. Alvin vill inte riktigt prata ännu men det kommer mer och mer. Här är det även fullt upp med allt julstök. Har gjort maten till två familjer. Tommys på julafton och min på juldagen.
Väntar på att börja jobba med. Så snart som dom fått ledigt här i min närhet så får jag börja jobba. Ska bli skönt. Man blir ju ganska isolerad med två småttingar. Inte så många som är speciellt intresserade av att umgås med småbarnsmammor. Vet inte riktigt varför men har blivit så. Har ju Emma som sitter i samma sitts och det är tacksamt annars hade det blivit väldigt ensamt. Som tur är så går ju gubbarna himla bra ihop och Arvid och Alvin går ju hur fint som helst ihop. Nä vad mer känner att jag har ett antal kilo att ta mig an med att gå ner. Men prövat det mesta. Läkaren säger att det kan ta över ett år innan jag går ner för att jag har så mycket hormoner i kroppen. Jo jag tackar det har jag nog märkt. Men summan av kademumman så är det ju jag och Tommy som ska vara nöjda med mig och ingen annan.
Mattis är redan 7 månader. Jag känner inte riktigt för att dela med mig om allt på facebook. Vill ju inte bli en av dessa "tråkiga" som skriver ut om alla framsteg. Men här inne. Detta är ju mitt.
Allt går framåt. Alvin och Mattis älskar varandra. Mattis avgudar sin storebror. Springer till han (i gåstol) när han ser honom på morgonen. Han är en gosig liten kille som lär sig väldigt snabbt.
Har försökt få Alvin att härma ett lejon med RAAAAAWWW Men slutar med att Alvin och Mattis morrar mot varandra. Alvin vill inte riktigt prata ännu men det kommer mer och mer. Här är det även fullt upp med allt julstök. Har gjort maten till två familjer. Tommys på julafton och min på juldagen.
Väntar på att börja jobba med. Så snart som dom fått ledigt här i min närhet så får jag börja jobba. Ska bli skönt. Man blir ju ganska isolerad med två småttingar. Inte så många som är speciellt intresserade av att umgås med småbarnsmammor. Vet inte riktigt varför men har blivit så. Har ju Emma som sitter i samma sitts och det är tacksamt annars hade det blivit väldigt ensamt. Som tur är så går ju gubbarna himla bra ihop och Arvid och Alvin går ju hur fint som helst ihop. Nä vad mer känner att jag har ett antal kilo att ta mig an med att gå ner. Men prövat det mesta. Läkaren säger att det kan ta över ett år innan jag går ner för att jag har så mycket hormoner i kroppen. Jo jag tackar det har jag nog märkt. Men summan av kademumman så är det ju jag och Tommy som ska vara nöjda med mig och ingen annan.
Nu va det längesen
ja vad ska jag säga. dagarna går så snabbt. Och dom få lugna timmarna vi har här hemma spenderar jag antingen i tystnaden och njuter eller med min man när han är hemma. Alvin är en riktig goding och charmar allt och alla han mött. Måste säga att mina barn är det bästa som har hänt mig. Mina barn och min man.
Mycket har hänt här, allt för mycket. Men har ingen lust att skriva ut det här för det blir så fel då och misstolkas, och smakas på in i minsta ord och sedan förs vidare i en annan version. Synd att barnen blir lidande pga att vissa är tjurskalliga och ej kan inse när dom har fel eller gör fel. Tycker något som det är brist på är att folk inte går tillbaka och lyssnar igenom en gång till vad som egentligen sagts och sedan tar sig en funderare om det är å stor grej. Mycket som snurra och kan inte skriva mer om detta här för då får man fantamig skit för det med även om det inte är jag som skitit i det blå skåpet.
Nää nog om detta. Mattis är en riktig goding. Han "pratar" skrattar men är väääääääällldigt närhetsberoende, vilket kan bli jobbigt när Alvin behöver sin tid. Men det går bättre och bättre. Alvin kan sitta och hålla Mattis i handen när dom sitter i vagnen. Och försöker klappa fint på han (när vi ser på haha) Men sen kommer kvällarna elr gryningen börja ju bli van men då slåår skriket in! Koolliiiik delux. Början var hemskt. Nu börjar jag bli rätt van men andra blir nog mer chockade att ett barn verkligen kan skrika så mycket så länge. Han slummrar skriker slummrar skriker. Sen är han ju känd här som tuttMattis, Men pågrund av stress så har mjölken nästan försvunnit helt, eller sanningen är nog mer pga allt som hänt förra helgen....... Men kämpar på med att det ska komma igång igen, försöker hitta "lugnet" i mig själv vilket inte är det lättaste då dom jag känt längst vet hur det är med mitt lugn, alltid i farten, Vill gärna inte sitta still allt för länge. Men vill ju verkligen amma denna gången såå kämpar kämpar kämpar. Gillar den närheten det ger mig och jag blir faktiskt lugnare av det och det behövs. Ja vad händer mer, snart semestedax, lääängtar. Då blir det att träffa gamla vänner och bekanta och bara njuta av att vara en familj! Sen nu i veckan (6 juni) har tommy och jag massa att fira. 6 år tillsammans 5 år i huset och 2 år som gifta. Jo förresten gossarna har varit jätte sjuka denna veckan. Men nu börjar dom bli bättre. Fick in mitt i natten och inhalera den lilla, trodde han skulle dö, har nog inte varit så rädd på länge, sist jag var så rädd var nog när jag trodde Tommy skulle dö när ambulansen fick hämta honom. Näää vaknade av att jag kände på mig att något inte stämde. Tittade ner i bebisens säng och såg hur han försökte allt vad han kunde att andas. Ryckte upp honom och slog han i ryggen och lutade han framåt och då började han hota slem. Upp med Alvin efter att jag ringt Tommy som jobbade och dividera hur vi skulle göra med Alvin, om vi skulle ringa hans farmor. Sen kom vi fram till att försöka få tag i Emma som bor så nära. Som tur va svarade hon och som alltid så ställde hon upp. HELT underbar människa och litar på henne till 1000 annars hade jag inte lämnat min skatt i deras händer! Oj evigt tacksam till henne och hennes man! Kom in med Mattis och han fick inhalera. Han blev inte bättre tycker jag. Men vatten är den bästa slemlösaren så jag ger honom vatten mellan matningar och nässpray i form av koksaltlösning så nu börjar det släppa. Sen fick jag avlastning i helgen av Farmor och farfar hjälpte Tommy med staketet så nu har jag laddat batterierna igen! (farmor och farfar är tommys mamma och pappa inte min farmor och farfar.) Nää nu ska jag titta tv sen sova.
Mycket har hänt här, allt för mycket. Men har ingen lust att skriva ut det här för det blir så fel då och misstolkas, och smakas på in i minsta ord och sedan förs vidare i en annan version. Synd att barnen blir lidande pga att vissa är tjurskalliga och ej kan inse när dom har fel eller gör fel. Tycker något som det är brist på är att folk inte går tillbaka och lyssnar igenom en gång till vad som egentligen sagts och sedan tar sig en funderare om det är å stor grej. Mycket som snurra och kan inte skriva mer om detta här för då får man fantamig skit för det med även om det inte är jag som skitit i det blå skåpet.
Nää nog om detta. Mattis är en riktig goding. Han "pratar" skrattar men är väääääääällldigt närhetsberoende, vilket kan bli jobbigt när Alvin behöver sin tid. Men det går bättre och bättre. Alvin kan sitta och hålla Mattis i handen när dom sitter i vagnen. Och försöker klappa fint på han (när vi ser på haha) Men sen kommer kvällarna elr gryningen börja ju bli van men då slåår skriket in! Koolliiiik delux. Början var hemskt. Nu börjar jag bli rätt van men andra blir nog mer chockade att ett barn verkligen kan skrika så mycket så länge. Han slummrar skriker slummrar skriker. Sen är han ju känd här som tuttMattis, Men pågrund av stress så har mjölken nästan försvunnit helt, eller sanningen är nog mer pga allt som hänt förra helgen....... Men kämpar på med att det ska komma igång igen, försöker hitta "lugnet" i mig själv vilket inte är det lättaste då dom jag känt längst vet hur det är med mitt lugn, alltid i farten, Vill gärna inte sitta still allt för länge. Men vill ju verkligen amma denna gången såå kämpar kämpar kämpar. Gillar den närheten det ger mig och jag blir faktiskt lugnare av det och det behövs. Ja vad händer mer, snart semestedax, lääängtar. Då blir det att träffa gamla vänner och bekanta och bara njuta av att vara en familj! Sen nu i veckan (6 juni) har tommy och jag massa att fira. 6 år tillsammans 5 år i huset och 2 år som gifta. Jo förresten gossarna har varit jätte sjuka denna veckan. Men nu börjar dom bli bättre. Fick in mitt i natten och inhalera den lilla, trodde han skulle dö, har nog inte varit så rädd på länge, sist jag var så rädd var nog när jag trodde Tommy skulle dö när ambulansen fick hämta honom. Näää vaknade av att jag kände på mig att något inte stämde. Tittade ner i bebisens säng och såg hur han försökte allt vad han kunde att andas. Ryckte upp honom och slog han i ryggen och lutade han framåt och då började han hota slem. Upp med Alvin efter att jag ringt Tommy som jobbade och dividera hur vi skulle göra med Alvin, om vi skulle ringa hans farmor. Sen kom vi fram till att försöka få tag i Emma som bor så nära. Som tur va svarade hon och som alltid så ställde hon upp. HELT underbar människa och litar på henne till 1000 annars hade jag inte lämnat min skatt i deras händer! Oj evigt tacksam till henne och hennes man! Kom in med Mattis och han fick inhalera. Han blev inte bättre tycker jag. Men vatten är den bästa slemlösaren så jag ger honom vatten mellan matningar och nässpray i form av koksaltlösning så nu börjar det släppa. Sen fick jag avlastning i helgen av Farmor och farfar hjälpte Tommy med staketet så nu har jag laddat batterierna igen! (farmor och farfar är tommys mamma och pappa inte min farmor och farfar.) Nää nu ska jag titta tv sen sova.
Lugnet före stormen
Lilleman har sina perioder på kvällen då han bara skriker skriker skriker och skriker. Började med sempersmagdroppar för att det förhoppningsvis ska hjälpa mot magknipen, vill inte ha en till med kolik. Idag har varit extremt känns det som. Men är nog bara för att Tommy inte varit hemma nu på kvällen så jag fick ta Alvins läggning och Lilleman ville inte annat än skrika. Så hur hemskt det än känns så fick jag låta han skrika i vagnen och Gå upp och lägga en mycket trött Alvin. Känns som Alvin blir väldigt bortglömd. Hinner ju knappt någonting när jag har en herre som hela sin vakna tid vill var i famnen på någon av oss. Samtidigt som Alvin kommit i någon sorts trotts! På natten är det lungt eller ja någolunda lungt. Men från 15-16 tiden fram till 20 så är det oftast en galande liten herre. Oftast kan Tommy honom och jag ägna mig åt Alvin eller tvärtom. Men blir ju svårt när man är ensam nu.
Nåväl vet att det är övergående.
Nåväl vet att det är övergående.
Livet rullar på
Har ju inte så mycket att skriva om just nu. Livet rullar på. Massa som fixas hela tiden och gör man inte det så planerar man.
Lilleman är en väldigt bestämd pojke. Tro inte du kan lägga ner han bara si så där nej. Ligga på bröstet ska det, Undras hur det ska gå när Tommy inte är hemma, då kan han inte ligga på bröstet hela tiden. Sen kan han helt plötsligt få för sig att skrikgny där med. MEN man kan inte låta bli att älska det lilla knytet ändå. Väldigt lite sömn, men hoppas på förbättring.
Nä får uppdatera när jag har något att skriva om. Nästa vecka är det dax för Alvins ultraljud av hjärtat. Gud vad jag älskar den pojken!
Kärlek och respekt!
Lilleman är en väldigt bestämd pojke. Tro inte du kan lägga ner han bara si så där nej. Ligga på bröstet ska det, Undras hur det ska gå när Tommy inte är hemma, då kan han inte ligga på bröstet hela tiden. Sen kan han helt plötsligt få för sig att skrikgny där med. MEN man kan inte låta bli att älska det lilla knytet ändå. Väldigt lite sömn, men hoppas på förbättring.
Nä får uppdatera när jag har något att skriva om. Nästa vecka är det dax för Alvins ultraljud av hjärtat. Gud vad jag älskar den pojken!
Kärlek och respekt!
Snabb inlägg
Ja idag är en skön solig dag. Själv mår jag bra igen efter livmodersinflamationen och skrapningen. Tog ett par dagar innan båda antibiotika kurerna började hjälpa. Nu känner jag inte av det. Bara illamåendet av antibiotikan. Värre för lilleman som ammas, han kräks med jämna mellanrum och har ont i magen och bajsar massa. Men det är ju för att han med får i sig det. Men dom kunde inte hitta någon annan kur då jag inte tål penicillin. Just nu lagar jag mat för första gången sen jag kom hem från bb.
Hade varit tidigare, men har inte kunnat äta annat än yoggie när jag haft så ont. Men nu så. :-)
Hade varit tidigare, men har inte kunnat äta annat än yoggie när jag haft så ont. Men nu så. :-)
Nu så!
Ja nu ha det gått några dagar sen vi fick den lille Mattis. Första dagarna va katastrof då han ej ville sova på nätterna ALLS. Jag va som en Zombi. Fram tills han var 3 dygn gammal. Nu sover han oftast på natten i natt fick vi 5 timmar och sen amma lite sen 2 timmar till så jag ska inte klaga. Alvin är jätte duktig kille, är nyfiken på lillebror, men det va han inte från början då tyckte han bara vi hade tagit hem en jobbig docka som fick använda napp. Det är ju bara Alvins som får använda napp ju! Så efter ett par gånger när man hittat Alvin med bebisnapp då han snuvat den när vi vänt ryggen till, så verkar han ha accepterat detta lilla knytet. Dom vaknar inte av varadra, även om Alvin bammar med leksaker eller busar och skriker så vaknar inte bebis och även om bebis gallskriker och sånt så berörs inte Alvin eller vaknar. Kund haft det värre med andra ord. Alvin fick en fin födelsedag i lördags, men blev nog lite mycket med alla människor, men när han tyckte det var för jobbigt så begav han sig bara till farmor och farfar eller daniel och therese som han träffat mest och känner trygghet hos.
Förlossningen:
Förlossningen gick snabbt och bra, kom in för igångsättning i måndags kl 8:00. Läkaren va inställd på att jag inte skulle bli igångsatt för hon trodde att jag inte var mogen där nere till det eftersom jag mindre än en vecka innan va totalt omogen tapp mm.
Men när hon kollade så var jag öppen 3 cm, så dom valde att ta hinnan och sätta värkstimullerande dropp. Det tog lååååång tid innan värkarna kom, men kl 13 ungefär började dom bli lite jobbigare så då fick jag börja med lustgas. Jag och Tommy gjorde en vadslagning innan allt började Tommy trodde jag skulle föda vid 19-20 tiden jag sa mellan 15-16. Minuterna närmade sig 15 och jag sa nähä Tommy jag får nog erkänna att du vunnit. MEN 14:50 så undersökte dom mig 5 cm öppen, dom skrev in allt, så PANG 15:10 skriker jag att nu kommer han! Dom sa nä vi undersökte dig precis, så kollade dom ner på mig och barnmorskan sa till få hit stolen han är på väg. 15:18 hade jag en liten gosse på magen! ALLT släppte all värk allt!
Allt gick skit bra, och inte hade jag ont efter... ALLS... Jag hoppade upp ur sängen, förvänta mig att det skulle göra skitont att kissa men kändes ingenting. Blödde knappt och mådde riktigt riktigt bra. Vi fick ett familjerum tills dagen därpå då vi åkte hem med en fullt frisk pojke.
MEN ingenting ska vara för bra här i mitt liv har jag märk, något gott ska ha något ont med sig. Igår kl 4 vaknade jag av att jag hade ont i magen, precis som man ej kissat på väldigt länge. Gick ner och kissa, och värken tilltog. Tog mig panodil, för jag kände igen smärtan från att jag hade fött Alvin, då sa dom att det var njursten. Men hade jag åkt upp till förlossningen när jag hade den värken med Alvin i stället för Akuten så hade dom sett det dom såg igår.
Efter flera timmas värk och inget hjälpte och febern steg så åkte jag inte till förlossningen igår. Fick sitta och vänta på läkaren i 2 timmar. När dom väl kom så brast jag ut i tårar då jag hade så fruktansvärt ont och hade suttit där inne så länge på en trästol och väntat.
Hon tog mig på allvar och kollade mig. Där konstatera dom på att jag hade rester kvar från fosterhinnan som hade fastnat på något sätt, samt hade jag livmodersinflammation! Jag fick valet att sövas och få skrapat bort resterna eller att ta det smärtsamma sättet och låta dom försöka göra det när jag var vaken och ingen smärtlindring eller bedövning. Nej jag vill inte sövas eller vara ifrån min familj. Det blev att hålla Tommy i handen och låta dom göra det vaken. AJ, men dom fick bort det, och värsta smärtan släppte lite. Så nu går jag på 2 olika antibiotika kurer och idag känns det redan bättre.
Ska skicka upp lite foton här. Titta och njut.
Dom 3 sista är Alvins födelsedag!
Sådär
Ja nu är vår prins kommen. Kommer uppdatera om det, men har inte haft varken tid eller ork. Så kanske kommer i kväll eller någon annan av dessa dagar för nu börjar bebisen sova lite med, det har den inte gjort sen i måndags och inte vi heller.
40+5
Ingen bebis och noll känning. Men ärligt väder iallafall. Blev lunch på Altanen, köttfärsås och spagetti, Alvin hade jätteroligt med spagettin och det låg överallt på hans stol. Han fick äta den själv men jag matade honom med köttfärsåsen ;-)
